ibland, men bara ibland, saknar jag något otroligt friheten man har om man äger en bil.*
som tex nu, när jag bara skulle vilja köra iväg med nosen mot j.stad, för att se på människor, traska runt i staden en liten stund, och för att få ge älskade gudsonen** en stor kram. bara för att liksom.
speciellt när vädret här är så otroligt tråkigt och jag ändå inte får något gjort här hemma.
då skulle det vara så lätt att bara hoppa i bilen och åka iväg nånstans. stanna på vägen om man ser något vackert som är värt att dokumentera. köra lite sidovägar och hitta ett sött loppis. stanna vid dikesrenen och plocka smultron. göra vad som faller en in liksom. för nu har jag semester och nu vill jag göra saker. inte bli försoffad. sånt hinner man med sedan i höst och vinter.
men nu har jag ingen bil. och ingen nappade på mitt förslag om en roadtrip.
ute regnar det och är konstigt varmt. kanske jag ska pallra mig ner till makuuni och se om dom har filmen jag pratade om häromkvällen...
*men sen tänker jag på alla utgifter som den medför och då saknar jag inte längre en bil.
**som är med sin mor och sin lillasyster en hel vecka i j.stad.
