till alla jag hängde med i högstadiet och gymnasiet

  nog var han en vän by vasas flora och fauna

och mitt på vägen stod en bredaxlad karl med ett bobollsträ. det var dags, insåg vi.
– nu kan ni hälsa hem, sa han.
 

och he gjord vi.

hemma igen
hemma igen
vad ligger här bland prylar och pinaler?
inte så mycket, har jag på känn
det är inte mycket jag har på känn
jag gräver fram en kassett med oppsprätta schakaler

in en sväng till ollis
skulle kunna ta morsans renault
men kan inte lämna den och stå
och vad skulle man gör där
jag vet ju nå skit som går
på svt 2.
och vem skulle vilja komma dit
och kanske inse först då
att det är tolv år sen det fanns någon att hälsa på

hemma igen
hemma igen
ett foto på en typ som man nog både älskade och hatade
men han var nog en vän
nog var han en vän
en tung försvarspjäs, idrottsföreningen kamraterna

jag säger som det är
jag tog allt av han
jag fick skejta med hans broscha ibland.
och nog var man stolt
när det någon gång kom fram
att de visste ens efternamn
och äntligen blev jag nån
rita ett svart x på min hand
och gick in till rewell och

sen gjorde vi kanske inte så mycket mer
stod och hängde en stund där över räcket
stod väl där och försökte tänka som dennis lyxzén
såg väl nån som hade varit nazi och sen for man hem

han var nog en vän
nog var han en vän
det är svårt att säga, men inte tror jag att jag har något att klaga på

cyklar över pappersbron
det är förbannat kallt
men måste nog ha en öl trots allt
far genom vöråstan
förbi wärtsiläs hall
får nog bli ollis i alla fall
och vid hörnet där vid sandögatan
hade de glömt att salta
och jag strittar på is och asfalt