när stenen föll

har gått hela arbetsdagen och väntat på samtalet. för en timme sen ringde veterinären.

jewel har i n t e cancer!

fatta vilken lättnad! tårarna rann (precis som dom gjort varje dag sedan torsdag) men denna gång var det glädjetårar. förstås.

samtidigt blev jag väldigt ledsen över att jag i onödan gått och planerat var jewel ska begravas, hur jag ska göra med alla hennes saker och sånt. man kunde kanske ha lagt fram det hela på ett lite smidigare sätt än att säga att "din hund har troligtvis cancer och kommer att behöva avlivas snart". 

dock ska hon få antibiotika mot en inflammation hon har i halsen, hoppas att det ska lätta på hennes snorkningar och snarkningar och att hon ska få lättare att andas. klumpen under halsen ska hållas under uppsyn - om den blir större eller hård ska nya tester göras.

hursomhelst är jag så otroligt glad att jewel lever. lättnaden är enorm. men vetskapen om att hon en dag dock kommer att tas ifrån mig ligger och mal längst ner i hjärtat, men kanske det blir lite lättare sen när den dagen kommer, när jag nu tvingats gå igenom hela proceduren av att säga farväl redan.

tack än en gång till alla som kommit med peppande ord, varma kramar och tumhållning - det har betytt massor för mig!

ni kan ju gissa hur resten av dagen och min lediga dag imorgon kommer att spenderas!?