i förmiddags: jag jobbade på som vanligt och bannade dom långa köerna och försökte klura ut om vi var underbemannade eller om någon arbetskamrat var ute på äventyr någonstans, när jag mittiallt hade en sjukt söt karl framför mig. minns inte vad han handlade, förutom att jag inte fick några "in a relationship"-vibbar av inköpet, så jag klistrade på det största leendet jag har i repertoaren (utan att se för överdriven ut) och hoppades han skulle betala med bankkort utan chip så jag skulle få se hans namn, men tyvärr hade hans kort ett blänkande fett chip på sig! och fast jag/vi nångång funderat ut att i såna här situationer kunde man låtsas att chip-läsaren får något fel (genom att trycka på en tangent) så att man hamnar att läsa kortet the old fashioned way och därmed kan kolla namnet på sitt span, så kom jag mig inte för! jag var väl hypnotiserad av hans skönhet xD nåväl, han bländade av ett vackert leende och sa tack och hej när han packat sina saker, så lite love-connection fick vi ju nog ändå, visst?! man kan ju alltid hoppas han kände likadant och fattar att han imorgon samma tid kan låtsas att han glömde köpa mjölk eller något och komma och leta upp mig, stiga ner på knä med famnen full av rosor (liljor går också bra!) och be mig bli hans fru - eller ja, vi kanske kunde börja med en traditionell dinnerandamovie-date?! ;)
