kan lätt säga att det var skönt att komma in igen efter kvällspromenaden med hunden just.
det var som att gå i en hitchcock-film. eller jag kan tänka mig att det skulle vara just så som jag upplevde det.
gatlamporna svängde nästan varvet runt och kastade otäcka skuggor vartän man gick.
en ljudlös joggare svischade förbi mig bakifrån och skrämde livet ur mig.
en varg (nej vänta nu, jag bor mitt i stan, så det var nog en hund) ylade några kvarter bort.
inga bilar i rörelse. öde och tomt.
det gjorde så ont i lungorna så jag trodde jag hade legionärssjuka. så där typiskt hitchcockianskt.
enda som gav mig hopp om att alla inte dött eller försvunnit var nog den mysiga stämningen med levande ljus inne på ernst. fast där var ganska folktomt också. spöklikt tomt.
nu måste jag nog bota min rädsla med lite antm xD
