hur tänkte jag egentligen?!

att spendera ett par timmar i en sal full med förälskade par, som planerar sin stora dag - när allt jag önskar är att få känna just den där samma känslan - någon annan än jag som tänker självmordsbenägen?! (nåja, kanske att gå till överdrift, ber om ursäkt om någon tog illa upp)
men nog kommer det att vara smått plågsamt, det kan jag lova.
visst, det är vackert med folk som bara har ögon för varandra och det kan göra en på bra humör att se det. men det kan också dra en ner till botten. just pga att det är något som man själv så gärna vill ha. att ha någon som inte kan vänta tills dom ser en igen. att inte kunna tänka på något annat än den där personen som ger en den där underbara känslan i magbotten. var dag. var timme. var minut. ja, ni förstår...
jag vill också gå på små rosa moln.

och jo, jag vet, att leva i ett förhållande är inte alltid bara en dans på rosor. men det slår iaf att vara ensam med hästlängder!

(pic:we<3it)