jag överlevde arbetsdagen! det var inte alls så tungt som jag tänkt. nästan helt lugnt egentligen. iaf om man jämför med hur jobbigt dom hade det igår...
men en sak, som jag varje arbetsdag funderar på, är - hur svårt är det egentligen att vara artig!? var dag blir jag upprörd över kunder som inte ens öppnar munnen för att säga hej. eller tack. eller varsågod. eller hejdå. ingenting. bara en sur blick får man. jag menar, ett enda litet hej gör så himla mycket, får iaf mig att känna mig lite mindre som en robot och mera som en människa. om ni förstår?
idag dock fick jag en komplimang som fick mig att le länge. en väldigt vacker medelålders dam, som ofta handlar hos oss, lämnade och stirra på mig. så kändes det iaf. så sa hon "du har så fina fräknar!" det är något som jag inte själv tänker på så mycket. förutom kanske sommartid när dom syns ännu bättre. jag tackade förstås för komplimangen men frågade om dom faktiskt syns så bra, trodde dom hade hunnit blekna nu redan, när det har varit så dåligt med sol under hösten... så pratade vi lite om vädret, hur blött och mörkt och kallt det är. såna kunder uppskattar jag! som (när det är lugnt alltså) stannar upp en stund för att prata med en. mera sånt åt folket! :)
