hade just ihjäl min älskade kamera... jag är förkrossad! iofs har den hängt med mig x antal år redan. men ändå. den skulle flitigt användas inkommande lördag dessutom, när jag ska vakta marius hela dagen... fy vad jag blev ledsen nu :'(
och om nu nån undrar HUR det gick till... jag är ingen vän av städning, skjuter alltid upp det så länge som möjligt. men sen när jag får en knäpp kan jag städa hur mycket som helst. en sån knäpp fick jag INTE idag, men väntar imorgon besök av en främmande människa som ska kolla in pianot, så kände mig tvungen att nu ens lite städa upp, dammsuga vardagsrummet och dammtorka pianot och sånt. så hade dammtorkat färdigt, lyfte av nån konstig anledning upp kameran på pianot för att sen dammsuga. JO, jag tänkte visst fota pianot för att ha kvar bilder sen, om det blir av att sälja det älskade pianot... därför satte jag kameran där. för att inte glömma. satte igång och dammsög och duns, åkte kameran i golvet. typ en meters fall. och den är död. jag fattar inte min otur ibland. eller klumpighet. call it what you want!
och nu ska man iväg på kvällsskift om ett par timmar dessutom. suger fett den här dagen. kan jag lugnt konstatera. med gråten i halsen.
