kom just hem från kvällspromenaden med jewel i ett väldigt blåsigt väder. hade tänkt gå runt metviken, men vände om halvvägs när jag märkte hur hård motvind det blev. hela vägen gick jag dock och smågrät. hulkade mig fram. det slog mig plötsligt att det kommer bli en lång, tung och ensam höst. jewel har inte visat några tecken på att medicinen skulle ha hjälpt. kommer dock att ge det några dagar extra innan jag ringer veterinären. för fyra dagar in på kuren märkte jag att antibiotikan skulle ges två gånger per dag, inte bara en gång, som jag mindes. så i.o.m. att hon fått lite för lite antibiotika per dag, men rätt mängd kortison, så väntar jag alltså några dagar till för att se om det bara tar lite extra länge innan medicinerna börjar verka.
för jag vill inte ge upp hoppet.
men hjärnan och hjärtat var tydligen inställda på ledsen-mode på kvällspromenaden. som tur var mötte vi inte många människor på vägen, jag var säkert ingen vacker syn - dyster och tom i blicken med tårar på min kind.
